nu falnar äng och lund.
Farväl med all din lust och sång,
du korta sommarstund!
2. Snart suckar vinterstormens röst:
allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst,
som likafullt består.
3. Låt solens välde dra sej bort
och natten växa till;
Guds starka arm blir inte kort,
han än vårt bästa vill.
4. Låt gulna varje blad på kvist,
låt falna varje strå;
Guds rika nåd, det vet jag visst,
den skiftar inte så.
5. Jag vet var glädjen har sitt hem
när frusen mark blir vit:
ännu som förr från Betlehem
når livets budskap hit.
6. Jag vet ett träd så friskt och grönt,
när allt har vissnat här:
på Golgata det blommar skönt
och evig frukt det bär.
7. Mej Kristus lovar evig vår
trots död och vintersnö,
fram ur hans grav ju livet går
som aldrig mer ska dö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar