*1. Helig, helig, helig, ditt namn är nu min lovsång. Jag gläder mej, min Gud, i dej. Helig är du, Gud!
*2. Helig, helig, helig, dej prisar nu mitt hjärta. När pulsen slår, en sång du får: Helig är du, Gud! Santo, santo, santo, mi corazon te adora! Mi corazon te sanbe decir: Santo e res senor.
Holy, holy, holy, my heart, my heart adores You! My heart is glad to say the words: you are holy, Lord. Text: Psalt. 33:21 Musik: Från Latinamerika
//: Sväng ner, du vagn som kommer, kommer för att hämta mej hem. ://
1. Jag såg bortom floden, och vad fick jag se komma för att hämta mej hem? En änglaskara strålande komma för att hämta mej hem. //: Sväng ner, du vagn som kommer,
kommer för att hämta mej hem ://
2. Ibland blir det nattsvart
och ingen jag ser
komma för att hämta mej hem,
men snart ska vagnen Gud mej ger
komma för att hämta mej hem.
//: Sväng ner, du vagn som kommer,
kommer för att hämta mej hem ://
3. Tack, Herre, för alla de änglar du ber komma för att hämta mej hem! Gör mej beredd som dem jag ser komma för att hämta mej hem. //: Sväng ner, du vagn som kommer,
kommer för att hämta mej hem ://
Text och musik: Negro Spiritual, fri övers. A.H. 2010
1. I din glädje, o Gud, vill vi sjunga, om din glädje, o Gud, vi ber. I din glädje, o Gud, vill vi sjunga, låt oss sjunga i all evighet. Hosianna, hosianna, hosianna till vår Herre sjung! Hosianna, hosianna, hosianna till vår Kung!
2. I din frid, o vår Gud, vill vi vila, om din frid, o vår Gud, vi ber. I din frid, o vår Gud, vill vi vila, låt oss vila där i evighet. Hosianna, hosianna...
3. I din kärlek, o Gud, vill vi tjäna, om din kärlek, o Gud, vi ber. I din kärlek, o Gud, vill vi tjäna, låt oss tjäna dej i evighet. Hosianna, hosianna...
4. Av din Ande, o Gud, vill vi tändas, om din Ande, o Gud, vi ber. Av din Ande, o Gud, vill vi tändas, låt oss lysa klart i evighet. Hosianna, hosianna...
Farväl, far i frid, farväl, far i frid, i Herrens frid! Vi ses, kära vän, vi ses, kära vän i Herrens frid! Shalom, chaverim! Shalom, chaverim! Shalom, shalom! L´hit raot, l´hit raot. Shalom shalom!
Farewell, good friends, farewell, good friends, farewell, farewell! Till we meet again, till we meet again, farewell, farewell! Text och musik från Israel (3-stämmig kanon). Övers. A.H. 2009
1. O hur saligt att få vandra hemåt vid vår Faders hand! Snart vi slutat ökenfärden och går in i Kanaans land. Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattuflod: Äran tillhör Gud och Lammet som oss vunnit med sitt blod.
2. Här vid älvarna i Babel tystnar ofta nog vår sång, men vi väntar bättre dagar i Jerusalem en gång. Härligt sången där skall brusa...
3. Intet mörker där skall vara, inga tårar, ingen nöd, ingen synd och ingen plåga, ingen djävul, ingen död. Härligt sången där skall brusa...
4. Här vi skiljs ifrån varandra, här är möda, sorg och strid, men uti den gyllne staden snart vi mötas får i frid. Härligt sången där skall brusa...
5. O, må ingen bli tillbaka här i denna mörka värld! Må vi alla där få mötas efter slutad pilgrimsfärd! Härligt sången där skall brusa...
Text: Joel Blomqvist 1876 (36 år), Per Ollén 1876 (32 år)
1. Härlig är jorden, härlig är Guds himmel, skön är själarnas pilgrimsgång. Genom de fagra riken på jorden gå vi till paradis med sång.
2. Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följer släktens gång. Aldrig förstummas tonen från himlen i själens glada pilgrimssång.
3. Änglar den sjöngo först för markens herdar. Skönt från själ till själ det ljöd: Människa, gläd dig, Frälsarn är kommen, frid över jorden Herren bjöd. Text: Bernhard Severin Ingemann 1850 (61 år), övers. Cecilia Bååt-Holmberg 1884 (27 år) Musik: Schlesisk folkvisa/Breslau 1842
1. Säg mig den vägen som drager till livet, den som är en gång utstakad av Gud! Säg mig det frälsande rådet Gud givit i sina sändebuds utgångna ljud! "Kära själ, jag råder dig", svarar Jesus, "uppsök mig".
2. Sökas skall Kristus, om Kristus skall finnas, sökas av innersta hjärta och själ. Säljas skall allt, om den pärlan skall vinnas, pärlan som heter vårt eviga väl. Ljumma, lata sökare finner ej sin Frälsare.
3. Nu sjunger själen: Min vän har jag funnit, världenes Frälsare, själarnas skatt. Allt vad jag önskat, det har jag nu vunnit, ljuset har skingrat min säkerhets natt. Fast vid Jesus håller jag till min sista levnadsdag. Text: Lars Linderot 1811 (50 år) Musik: Svensk folkmelodi
1. Var jag går i skogar, berg och dalar följer mig en vän, jag hör hans röst. Han osynlig är, men till mig talar, talar stundom varning, stundom tröst.
//: Han, min Herde, gick för mig i döden,
men han lever i all evighet.
Sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet :// Text: Carl Olof Rosenius 1847 (31 år), Ragnar Holte 1986 (59 år), v.3 herrnhutisk svensk förf. 1806 Musik: Ur Ahnfelts sånger 1868 (dansk?)
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]
1. Är det sant att Jesus är min broder? Är det sant att arvet hör mig till? O så bort med alla tårefloder, bort med allt som här mig ängsla vill!
2. Han min broder - under över under - större nåd väl aldrig tänkas må! Fast jag ej kan tro det alla stunder är jag salig på hans ord ändå.
3. Han har sagt: "Min Fader, eder Fader", han har sagt: "Min Gud och eder Gud." Gläds, min själ, med världars myriader, att ock du har fått ett sådant bud!
4. O det broderskapet, se det gäller mer än allt vad här man nämna kan, ty i bredd med Jesus det mig ställer, ger mig rätt till samma arv som han.
5. Samma arv däruppe i det höga, samma himmel, samme Gud och Far. Herre, Herre, öppna blott mitt öga för de skatter jag dock verkligt har! Text: Lina Sandell-Berg 1863, 1882 (31, 50 år), ngt bearb. 1986
1. Här en källa rinner, säll den henne finner! Hon är djup och klar, gömd men uppenbar.
2. Andens törst hon släcker och i hjärta väcker frid och stilla ro, kärlek, hopp och tro.
3. Ja, uti dess flöden gives bot mot döden. I dess friska flod blir min vilja god.
4. Du Guds kärleks källa, du skall evigt välla, evigt hälsosam skall din flod gå fram. Text: William Cowper 1772 (41 år), Betty Ehrenborg-Posse 1854 (36 år), Emanuel Linderholm 1920
1. Som en härlig gudomskälla, rik och mäktig, djup och stor, är den kärlek, nåd och sanning som i Jesu hjärta bor. Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin.
2. En gång som en jagad duva, som en sårad hjort jag var, men ett djupt förkrossat hjärta Jesus ej förskjutit har. Han har öppnat pärleporten...
3. Under över alla under! Allt förlät han mig en gång. Om hans underbara godhet glad jag sjunger nu min sång. Han har öppnat...
4. När en gång i livets morgon till den gyllne port jag når, då för Jesu stora kärlek ock för mig den öppen står. Han har öppnat...
1. Klippa, du som brast för mej, låt mej gömma mej i dej. Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, o Guds Lamm, låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot.
---
4. Vid vart flyktigt andedrag, och när jag skall dö en dag, när till okänt land jag går, när inför din dom jag står: Klippa, du som brast för mej, låt mig gömma mig i dej.
Text: Augustus Montague Toplady 1776 (36 år), Betty Ehrenborg-Posse 1854 (36 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år) Musik: Thomas Hastings 1830 (46 år)
1. Lämna dej helt åt Jesus, själv vill han helt bli din. Se, med sin nåd och kärlek vill han till dej gå in. Lämna dej helt åt Jesus, förr kan ej allt bli väl. Villigt din Gud och Herre giv både kropp och själ.
2. Lämna dej helt åt Jesus. Han som är god och sann leda, befria, bära, trösta och hjälpa kan. Lämna dej helt åt Jesus, stilla för honom bliv. Hela ditt hjärtas kärlek honom, din Herre, giv.
3. Lämna dej helt åt Jesus nu, nu i denna stund. Han ska dej aldrig svika, evigt är hans förbund. Lämna dej helt åt Jesus, själv vill han helt bli din. Se, med sin nåd och kärlek vill han till dej gå in.
1. Jesus kär, gå ej förbi mej. Låt mej bönhörd bli. Då åt andra nåd du skänker, gå ej mej förbi. Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli. Och då andra du välsignar, gå ej mej förbi.
2. Låt ock mej vid nådatronen finna himmelsk ro. Då jag sjunker ned förkrossad, Herre, lär mej tro. Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli...
3. Blott på din förtjänst jag kommer och din nåd begär. Intet i mej själv jag äger, fräls mej som jag är. Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli...
4. Du är all min glädjekälla, mer än liv för mej. Vad i himlen, vad på jorden har jag utom dej! Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli... Text: Fanny Crosby van Alstyne, Erik Nyström Musik: William Henry Doane
1. Jag vet en port som öppen står, där från de gyllne salar en klarhet som från korset går om Kristi kärlek talar. O djup av nåd, min Gud, hos dig, att porten öppen står för mig, för mig, för mig, står öppen ock för mig!
2. Den öppen står för varje själ som nådens ord anammar, för rik och fattig, kung och träl, för alla folk och stammar. O djup av nåd...
3. Så skynda fram, trots oväns hot, förrn porten sluten bliver, och kors och krona tag emot, som Frälsaren dig giver. O djup av nåd...
4. Då vi på andra stranden stå läggs korset av, det tunga. Oss livets krona skänkes då, och Jesu lov vi sjunga. O djup av nåd...
1. Långt bortom rymder vida, längre än solar går, högre än tjärnor tindrar, den bedjandes suckar når. Anden från stoftets världar lyfter sitt vingepar, klappar på himlaporten och söker sitt hem, sin Far.
2. Trång är all världen vida, hjälplös var jordisk vän. Själen får ro och fäste allena i himmelen. Mörkaste natt skall ljusna, bittraste kval få ro, lär du dig blott att vandra på bönernas himlabro.
3. Ringaste barn som beder lever oändligt tryggt, mäktar långt mer än hjälten som starkaste fästen byggt. Måtte vi aldrig glömma, var vi i världen går, att till Guds eget hjärta den bedjandes suckar når.
Text: Augusta Lönborg 1895 (33 år) Musik: Julius Dahlöf 1906 (35 år)
1. O Gud, all sannings källa, jag tror ditt löftes ord. Vad du har sagt skall gälla i himmel och på jord: "Åkalla mig i nöden, så får du hjälp av mig." Ja, Herre, intill döden vill jag åkalla dig.
2. Vad lindring i min smärta att lita på din nåd och anförtro mitt hjärta åt dina visa råd. När du mig bedja lärde i Jesu Kristi namn, jag fick vad jag begärde: en tillflykt i din famn.
3. Och vad mitt hjärta beder, det vet jag att du hör; och vad mitt väl bereder, det vet jag att du gör. I nödens högsta smärta din hjälp mig närmast är; jag vet att på ditt hjärta du mina sorger bär.
4. Jag skall ej övergiva det enda hopp jag har. Min tröst skall det förbliva att ropa till min Far. Förtvivlan, håll dig fjärran! Till avgrund bär din stig. Jag släpper icke Herran förrn han välsignar mig.
Text: Per Olof Nyström 1814 (50 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år) Musik: Tysk 1546, alt. mel. från Leksand (efter Tusen Anna Persson, Tibble)
1. En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar. Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar. Och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden förkunnar sommartiden.
2. Sin lycka och sin sommarro de yra fåglar prisa: ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa. En hymn går opp av fröjd och hopp från deras glada kväden, från blommorna och träden.
3. Men du, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder, giv att jag aktar främst ditt ord och dina nådesunder. Allt kött är hö och blomstren dö och tiden allt fördriver. Blott Herrens ord förbliver.
4. Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissnar gräsen. Hos dig allena, Herre, är ett oförgängligt väsen. Min ande giv det nya liv som aldrig skall förblomma, fast äng och fält stå tomma.
5. Då må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt. Min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt. I paradis han, huld och vis, mig sist skall omplantera, där intet vissnar mera.
Text: Carl David af Wirsén 1889 (47 år)
Musik: Waldemar Åhlén 1933 (39 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte publiceras här än]
1. I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor. Se, hur i prydning jorden står, se, hur för dig och mig hon får så underbara håvor.
2. Av rika löv är grenen full, och jorden täckt sin svarta mull med sköna gröna kläder. De fagra blommors myckenhet med större prakt och härlighet än Salomos dig gläder.
Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år), Joachim von Duben 1725 (54 år), Christoffer Olofsson Angeldorff 1855 (47 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år)
Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]
1. Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor: du nalkas, ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött.
2. De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna, som räcker året om.
3. Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud, skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud? Min själ, upphöj Guds ära, stäm upp din glädjesång till den som vill oss nära och fröjda på en gång.
Text: Israel Kolmodin (?) 1694 (51 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), v. 4-5 bearb. Britt G Hallqvist 1979 (65 år)
Musik: Svensk folkvisa / 1693
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte vers 4-5 återges här än]
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är. Vart jag mig i världen vänder, står min lycka i Guds händer. Lyckan kommer, lyckan går, du förbliver, Fader vår.
1. Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig, och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig. Bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd, och låt mig alla dagar få leva av din nåd.
2. Förlåt mig alla synder, mig rena i ditt blod. Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god. Tag i din vård och hägnad oss alla, stora, små, och låt i frid oss åter till nattens vila gå.
1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när. Bliv kvar, o Herre, snart är natten här. Då allting annat sviker och bedrar, du ende trogne tröstare, bliv kvar.
2. Som drömmar flyr, så ilar våra år. All jordens glädje likt en fläkt förgår. Allt hastar hän mot sin förvandling snar. Du är densamme, bliv du hos mig kvar.
3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om. Nej, som till Emmaus du fordom kom och sorgsna bröder tunga börda bar, kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.
4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot och giva styrka att stå frestarn mot. Var stund din närhet jag av nöden har; i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.
5. Som späd jag lades i din kärleks famn och blev välsignad i ditt dyra namn. Du mig ej lämnat, fast på villors stig jag ofta svek dig. O, bliv kvar hos mig.
6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd. Då viker smärtan, aldrig fattas råd. Av gravens fasa ej ett spår är kvar, och döden mist sin udd, när dig jag har.
7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist jag somnar in, o Herre Jesus Krist. Då viker natten, morgon bräcker klar. I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.
Text: Henry Francis Lyte 1847 (54 år), Oscar Mannström 1920 (45 år)
1. Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer, och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner.
2. Men du förbliver den du var, o Herre, full av nåd, och våra nätter, våra dar du tecknat i ditt råd.
3. Trygg i din vård jag lämnar mig, när solen från oss flyr, och gladligt skall jag prisa dig, när dagen åter gryr.
4. Men om det stilla dödens bud i denna natt jag hör, det är min tröst att din, o Gud, jag lever och jag dör.
Text: Christoph Friedrich Neander? 1766 (43 år), efter v.1 Adam Krieger 1655 (21 år) och Johann Friedrich Herzog 1670 (23 år), Johan Olof Wallin 1814 (35 år)
*1. Upp, min tunga, att lovsjunga hjälten som på korsets stam för oss blödde, led och dödde som ett skuldlöst offerlamm. Han ur griften efter Skriften nu i ära träder fram.
*2. Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Han avvände vårt elände för båd tid och evighet. Han förvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet.
*3. Vi förlossas; ormen krossas, avgrundens och dödens makt nu är bunden. Från den stunden allt är Sonen underlagt. Nu är helat vad vi felat och Guds nåd i ljuset bragt.
*4. Gamla, unga må lovsjunga Faderns makt och härlighet och hembära Sonen ära för så stor barmhärtighet, prisa Anden, som vid handen leder oss till salighet.
Text: Venantius Fortunatus o 600 (ca 70 år), Sigfrid Aron Forsius 1608 (58 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.
1. Jesus Kristus är uppstånden! Sjung det ut kring världen all. Jord och himmel nu må fröjdas. Själva döden bragts på fall. //: Se, han lever, se han lever och han evigt leva skall ://
2. Jesus Kristus är uppstånden! Nu han kungaspiran bär. Han vid Faderns högra sida alla världars Herre är. //: Se, han lever, se han lever, han är alltid med oss här ://
3. Jesus Kristus är uppstånden! Döden nu sin udd har mist. Han som gravens bommar sprängde skall ock väcka oss till sist. //: Se han lever, se han lever, prisad vare Herren Krist :// Text: Philip Paul Bliss 1876 (död i en tågkrasch s.å. 38 år), Erik Nyström 1893, bearb.
*1. Var hälsad, sköna morgonstund, som av profeters helga mun är oss bebådad vorden! Du stora dag, du sälla dag, på vilken himlens välbehag ännu besöker jorden! Unga sjunga med de gamla, sig församla jordens böner kring den störste av dess söner.
*2. Guds väsens avbild, och likväl en mänskoson, på det var själ må glad till honom lända, han kommer, följd av frid och hopp, de villade att söka opp och hjälpa de elända, värma, närma till varandra dem som vandra kärlekslösa och ur usla brunnar ösa.
*3. Han tårar fälla skall som vi, förstå vår nöd och stå oss bi med kraften av sin Anda, förkunna oss sin Faders råd och sötman av en evig nåd i sorgekalken blanda, strida, lida dödens smärta, att vårt hjärta frid må vinna och en öppnad himmel finna.
*4. Han kommer, till vår frälsning sänd, och nådens sol, av honom tänd, skall sig ej mera dölja. Han själv vår herde vara vill, att vi må honom höra till och honom efterfölja, nöjda, höjda över tiden och i friden av hans rike en gång varda honom like.
Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år)
Musik: (="Koralernas drottning") Philipp Nicolai 1599 (43 år)